Mellan 1930 och 1945 är starten av klassisk film. Med uppkomsten av ljudfilmer förändras film och filmvärlden.

Regissörer byter stil samtidigt som ljudtekniker och dialogkonstnärer tar en viktig plats inom filmindustrin. Inte bara ansiktet men även skådespelarnas röst blir viktig. Arletty, Michel Simon och Jean Gabin är några av de oförglömliga rösterna i fransk film.

” Toni ”av Jean Renoir (1934) och ” Hôtel du Nord” av Marcel Carné (1938) är tidlösa filmer från denna period.

På 30-talet dominerade den poetiska realismen i fransk film, med bl.a. Jacques Prévert.

Även under andra världskriget fortsätter filmskapandet, censurerade ibland.

Efter kriget förändras inte så mycket i filmvärlden. Dock kommer några franska filmer som t.ex. :

– ”Les enfants du paradis” av Marcel Carné (1945)

– ”La belle et la bête / Flickan och odjuren” av Jean Cocteau (1946).

På femtiotalet framträdde exceptionella franska regissörer som Francois Truffaut med filmen ”Les 400 coups” (1959) och Jacques Tati med filmen ”Les vacances de Monsieur Hulot” (1953).

På 1960-talet dominerade den nya vågen i den sjunde konsten.

Några filmer från denna period är: ”Le samourai” av Jean-Pierre Melville (1967) eller ”Les demoiselles de Rochefort” av Jacques Demy (1967).

Maj 1968 är också ett datum för många förändringar inom filmen.

Fransk film är fortfarande populär, men med ett alltmer synligt intresse för nyskapande, som med filmen ”Le cercle rouge” av Jean-Pierre Melville (1970) och ”La folie des grandeurs” av Gérard Oury (1971).

80-talet brukar även kallas det politiska årtiondet. Det var också under denna period som en ny generation av regissörer föddes.

– Jean-Jacques Beinex med ”Diva” (1986) och ”37,2 le matin” (1986).

– Léon Carax med filmen ”Mauvais sang” (1986), en av de första filmerna som pratar om AIDS.

– Claude Berri med ” tchao pantin” som är en av de mest belönade fransk filmerna vid Cesars ceremonin.

– Francois Truffaut med ”Le dernier métro” (1980), en film med enorm framgång och mycket belönad också.

– Claude Sautet med ”Un mauvais fils” (1980), en kontroversiell fransk dramafilm.

På 90-talet, öppnar fler och fler biografer på den franska landsbygden och med det ökar också biobesöken.

Några kända filmer från denna period är :

– ”Cyrano De Bergerac” (1990) av Jean-Paul Rappeneau

– ”Nikita” (1990) av Luc Besson.

Filmerna på 90- och 2000-talet är en filmindustri i förvandling. Konkurrensen är tuff, särskilt de amerikanska filmerna som har en stor marknadsandel.

En känd film från denna period är ”La pianiste” av Roman Polanski (2002), en högst belönad historisk drama.

Fransk film fortsätter än idag att överraska och behaga åskådarna med filmer som ”Intouchables” och ”The artist” (2011).